… och en dov huvudvärk gör sig kännande.
Lilla K har fått för sig att nattsömn är överskattat och några nätter i den andan börjar sätta spår.
Igår kväll somnade hon klockan nio och vaknade igen redan vid kvart över tio. Vi lyckades då med konststycket att få henne att somna om och det händer inte ofta så just den händelsen lägger jag på minnet sorterat under “successful parental operation”.
Sedan vid midnatt var det dax igen. Jag hade då ljudlöst smygit upp för pumpa och lite mallig över att även detta gått över förväntan (K har en inbyggd radar som brukar börja larma redan när jag tänker “nej, nu är det nog dax att pumpa lite bröstmjölk”) satt jag där i halvmörkret och kopplade ihop alla delar.
Väl pumpande vänder jag mig om och kollar så allt är ok därborta i sängen och ser till min förtvivlan en kattsvans som vajar i regionerna där K sover. En katt som ofta väcker t.o.m mig om nätterna med sitt runt-trampande har ju nästan löjligt goda odds att väcka en knappt sovande bebis. Jag avbryter pumpandet och med mjölken rinnande nerför magen förflyttar jag mig blixtsnabbt och ljudlöst över golvet bort till sängen, får tag i kattens nackskinn och hivar ut henne i hallen. Vi utbyter blickar, min blick är varnande – hennes förnärmad. Babyn sover.
Jag återgår till pumpningen. Det tar några minuter och sedan kommer katten smygande igen. Hon sätter sig utom räckhåll på golvet och stirrar surt åt mitt håll. Jag stirrar tillbaka, igen med min don’t you dare-blick. Hon ser ut att överlägga med sig själv i några sekunder, sedan sätter hon igång… att HOSTA! Högt och ljudligt. Och efter några hostningar hörs ett välbekant bebisgnäll från sängen…
Resten av natten är sovrumsdörren stängd och katten på utsidan. Då och då får J gå upp och jaga iväg katten som klöser upp mattan under dörren. Och K är vaken…
Vi ammar, hon somnar och efter några minuter börjar hon veva med ena armen, sedan följer benet och detta brukar räcka för att tvinga upp ögonen.
Så håller vi på resten av natten. 
2 Comments | In: bebisliv | tags: amning, baby, Kajsa, katt, nattsömn. | #
) men då minsting-missen får ett nervous breakdown varje gång han tror sig ana en främmande katt får vi härmed hållas med bara två.
