från utomjorden

… och en dov huvudvärk gör sig kännande.

Lilla K har fått för sig att nattsömn är överskattat och några nätter i den andan börjar sätta spår.

Igår kväll somnade hon klockan nio och vaknade igen redan vid kvart över tio. Vi lyckades då med konststycket att få henne att somna om och det händer inte ofta så just den händelsen lägger jag på minnet sorterat under “successful parental operation”.

Sedan vid midnatt var det dax igen. Jag hade då ljudlöst smygit upp för pumpa och lite mallig över att även detta gått över förväntan (K har en inbyggd radar som brukar börja larma redan när jag tänker “nej, nu är det nog dax att pumpa lite bröstmjölk”) satt jag där i halvmörkret och kopplade ihop alla delar.

Väl pumpande vänder jag mig om och kollar så allt är ok därborta i sängen och ser till min förtvivlan en kattsvans som vajar i regionerna där K sover.  En katt som ofta väcker t.o.m mig om nätterna med sitt runt-trampande har ju nästan löjligt goda odds att väcka en knappt sovande bebis. Jag avbryter pumpandet och med mjölken rinnande nerför magen förflyttar jag mig blixtsnabbt och ljudlöst över golvet bort till sängen, får tag i kattens nackskinn och hivar ut henne i hallen. Vi utbyter blickar, min blick är varnande – hennes förnärmad. Babyn sover.

Jag återgår till pumpningen. Det tar några minuter och sedan kommer katten smygande igen. Hon sätter sig utom räckhåll på golvet och stirrar surt åt mitt håll. Jag stirrar tillbaka, igen med min don’t you dare-blick. Hon ser ut att överlägga med sig själv i några sekunder, sedan sätter hon igång… att HOSTA! Högt och ljudligt. Och efter några hostningar hörs ett välbekant bebisgnäll från sängen…

Resten av natten är sovrumsdörren stängd och katten på utsidan. Då och då får J gå upp och jaga iväg katten som klöser upp mattan under dörren. Och K är vaken…

Vi ammar, hon somnar och efter några minuter börjar hon veva med ena armen, sedan följer benet och detta brukar räcka för att tvinga upp ögonen.

Så håller vi på resten av natten. 

2 Comments | In: bebisliv | tags: amning, baby, Kajsa, katt, nattsömn. | #

Först och främst, TACK för alla kommentarer, grattis och goda råd. Jag har läst dem med glädje men har tyvärr inte hunnit kommentera eller svara. Sorry!!! Jag uppskattar verkligen er feedback!

Kajsa “fyllde” 11 veckor igår, och hon har minsann sett till att jag varit sysselsatt dessa elva veckor.

Jag hade ju problem med mjölkstockning i början. Tre stycken de första tre veckorna, och det var nästan att jag började tro att det var helt normalt att ligga i 39 graders feber varje lördag.

Sedan när hon var 4 veckor och var iväg på koll hos doktor Amy (med en riktigt våg) uppdagades det att Kajsa inte lyckats gå upp i vikt alls sedan hon föddes. Till Dr Amy, som vi valt med omsorg just för att hon är för hemförlossning (har själv en son som är en månad äldre än K som är född hemma) och amning,  har vi en resväg på en timme då hennes office ligger i andra änden av stan. Men det får det vara värt.

Sedan dess har koncentrationen legat helt och fullt på viktökning. Allt annat än mat till dottern (och emellanåt mat till mamman) har fått bortprioriteras och under några veckor satt jag och ammade i stort sett 24/7 för att bättra på mjölkproduktionen som inte var den bästa efter de frekventa mjölkstockningarna.

Nu för tiden väger hon snudd på 4,5 kg och har ökat i vikt konstant sedan vecka 5. Hennes kurva är dessutom lite brantare än normalkurvan så hon tar in lite på andra bebisar varje vecka. Igår tog hon sig upp ovanför strecket för den tredje procentilen för första gången! Yeah!!! Och svärmor meddelade att hon nu väger lika mycket som sin farbror Brad när han föddes…

K och hennes pappa vägde lika mycket när de föddes…. men då hade han ju en tvillingbror också, så man kan lugnt säga att K brutit trenden av stora bebisar i den familjen.

Vi är fortfarande lite i ofas jag och K, och jag måste därför ställa klockan och gå upp och pumpa om nätterna. Då sover K gott och brukar inte vakna för att äta förrän mellan 3 och 6, och inte äter hon särskilt mycket heller…

Men sedan under dagen försöker hon kompensera och äter mest hela tiden, speciellt på seneftermiddagen och kvällen. Och för att möta efterfrågan får jag komplettera med nattens pumpade mjölk.  Jag har dessutom, på doktorns order, blandat i lite ersättningspulver i bröstmjölken för att ge henne lite extra kalorier. Men de senaste dagarna har jag struntat i pulvret för hon har börjat kräkas så kompiöst de senaste veckorna och jag undrar om hennes mage har fått nog vad gäller ersättning. Så nu håller jag tummarna stenhårt för att hon håller sig på viktkurvan ändå!

Fortsättning följer…

Andra bloggar om: amning, vikt, bebis

2 Comments | In: bebisliv | tags: amning, baby, Kajsa, mjölkstockning, vikt. | #