Det blir inte mycket skrivet här just nu. Livet är bara bebis för tillfället och det väl inte så stort allmänintresse i det.
Bebis. Vardag. Bebisvardag.
Målet är att ta sig ut ur huset varje dag. En promenad eller ärende. Idag gick det inget vidare… Vi fick vända hemåt nästan direkt för denna dag var tydligen inte ämnad för vagnåkning och att detta inte respekterades gjorde Kajsa ursinnig. Och hennes ursinne är inget som låter sig stoppas av lite gulligull och en napp. Nej det är bara att vända.
Vi uträttar inga storverk om dagarna. Småverk kanske, men inga storverk. Småverk som är stora för oss, men marginala i ett något vidare perspektiv än de fyra väggar som omsluter oss.
Småverket idag innebar att Kajsa för första gången blev ledsen när något togs ifrån henne.
Vi bakade muffins och Kajsa fick tag i påsen där våra cranberries tidigare låg. Det var hennes lilla skatt och hon höll den i ett fast grepp där hon betrakande satt i sjalen på min höft. När smeten skulle ner i formarna tog jag påsen ifrån henne i hopp om att undvika den extra räckvidden och överhängande kladdrisk som denna innebar. Då blev Kajsa förtvivlad. Hon började gråta sådär hjärtskärande ledset. Hon var sårad, på riktigt, ända in i hjärtat. Jag gav tillbaka påsen. Hon höll den länge, hårt och nära… 
No Comments, Comment or Ping
Reply to “småverk”