Klockan är nio och det är snudd på trettio grader redan. Det spås bli närmare fyrtio senare….
Vi planerar för en pool-dag, jag, bebis och storasyster (som vi hämtade hem från flyget för en vecka sedan).
Poolen vi ska till är något mer avancerad än denna:
Kajsa splashing around from Jason Harris on Vimeo.
Har hon lärt sig något nytt? frågar alltid min mamma när hon ringer, och det var högst en vecka sedan vi sist pratades vid. Svaret blir nästan alltid nej, för det är ju inte ofta så uppenbara skillnader så där från dag till dag. Men visst lär hon sig och det är fascinerande att se tillbaka några månader och jämföra.
Och sedan tillkommer förstås konsten att kunna dokumentera framgångarna på t.ex film, som jag kanske inte riktigt bemästrar känner jag…
Ahhh, vad det är skönt att våren äntligen är här. Förra veckan hade vi riktigt varmt, nästan för varmt, med temperaturer runt 30 graders strecket. Nu är det mer lagom igen, vårlikt med lite kyla i luften men varm sol. Detta är nog den härligaste tiden på året med ljuset, värmen och alla träd som står i blom.
Idag fyller Kajsas pappa (och farbror Jeff) år, så vi har bakat tårta. Nu är hela köket fullt i disk men jag orkar inte ta tag i det. Vi tänker gå till parken istället och njuta av solskenet. 
månader (eller 23 veckor om man föredrar) och knappt sex och ett halvt kilo tung är hon nu lilltjejen. Kajsa med K, Kajsa the Kid…
Idag kom brevet från skatteverket. Hon finns nu i de svenska rullorna med samordningsnummer (ett personnummer för svenskar som aldrig varit folkbokförda. De lägger till 60 till födelsedagen så hon är tills vidare född den 83:de Juli), så halvsvensk hon är.
Hon har varit gnällig på sistone. Ja då är det tänder på gång, utbrister omgivningen för femtiosjätte gången. Om de hade haft rätt varje gång skulle hon vara inne på sin fjärde uppsättning mjölktänder vid det här laget.
Själv röstar jag på sömnen (eller den uteblivna). Hon sover inte alls bra. Som mest 2-3 timmar i streck, men hellre någon timme åt gången om ens det, nätterna igenom. Detta började hon med vid Thanksgiving då hon var 18 veckor gammal och de snarare brukar börja sova längre perioder, men K har ju alltid varit kärringen mot strömmen så vem är förvånad?
Hon hade då åkt på en förkylning som låg nära till hands att skylla på.
Och faktum är att hon efter den förkylningen har behållit sin igentäppta näsa. Den är inte längre snorig utan bara täppt – som i svullna slemhinnor, speciellt om nätterna och i sovrummet (precis som pappa). De senaste dagarna (nätterna), då det varit kallare ute, har det varit värre än någonsin. Svårt att andas och i synnerhet att äta. Hon får liksom ta sats, dra ett djupt andetag och klunka i sig så snabbt som möjligt och sedan släppa taget och andas igen. I natt satt vi upp och sov hon och jag, men om det gjorde någon skillnad vet jag inte.
Jag är nästan helt säker på att det är allergi-relaterat. Sen vad som är värst av heltäckningsmatta, varmluftsutblåset eller katterna kan man undra. Säkert en kombination. Jag ska iaf testa att sova med henne i ett annat rum och se om det blir bättre.
Vid 18 veckor hittade hon också fötterna, och nu åker strumporna av allt som oftast. Hon har också sedan några veckor tillbaka börjat flytta saker mellan sina händer och gnugga ögonen när hon är trött.
Kajsa ratar fortfarande både vagn och bilbarnstol. Hon skriker som en gris och böjer sig i protest i en båge bakåt, styv som en fiolsträng.
I vagnen kan man ha tur, om man har rätt napp och hon är lagom trött, att få henne att sova en liten stund. Men i bilen är det bäst att försöka distrahera henne enligt konsten alla regler (svårt när man är ute ensam) och det som funkar bäst för tillfället är att spela videon “Blue’s Clues” (och bara första avsnittet duger!) på iPhone/iPod. Jag har försökt bygga en upphängningsanordning av hårsnoddar till iPoden som jag ska kunna använda när jag är ute och åker själv. Jag hoppas den fungerar…
Kajsa kräks fortfarande. Men till skillnad från förut så är mer normala småskvättar lite då och då. Inget som märks alltså. 
Och sedan Thanksgiving (4 mån), då det helt naturligt inte fanns tid att pumpa längre i.o.m att hon vaknar så ofta, har vi bara ammat utan varken tillägg av vare sig bröstmjölk eller ersättning dagtid. Jag erbjöd henne några gånger om kvällarna men hon vände demonstrativt bort huvudet och hon har fortsatt att gå upp i vikt som hon ska så det verkar funka ändå.
Jag har undvikit smakportioner hittills, just för att inte störa amningen nu när det äntligen fungerar. Mat kan hon äta resten av livet , vi prioriterar bröstmjölk.
På språkfronten har det väl stått ganska stilla ett tag. Hon började låta mer när mina föräldrar var här vid 3mån och har väl utveckat detta till ett mer sofistikerat låt. Vid 4 mån var det t.ex mycket pruttljud. Och nu kan det komma ett enstaka Daaa ibland, inte dadada utan just bara Daaa.
Ett av hennes karaktäristiska ljud vi skrattar åt är ett litet kort och förvånat konstaterande Hum. Om ni har sett filmen “Meet the Parents” när han i slutet står i en tom avgångshall i väntan att få gå ombord och boarding-tjejen gör just sådana Hum-ljud. (Haha hittade en klipp här…)
Nu ska jag ta mig an Kajsa som, hör och häpna, somnade själv framför tv:n (det känns skönt att någon för den familjetraditionen vidare) och sov i flera timmar! Nu ska här ammas.
Det blir liksom aldrig bättre. I februari var det som att temperaturen fastnade runt nollan i veckor, och nu har detsamma hänt i april fast det är tio grader som gäller nu. Och regn… blött… trist. 
I söndags var jag inne hela dagen, varför gå ut när man bara blir förbannad? Och inte blir det bättre när man läser om underbart påskväder i Sverige, speciellt när man vet att här är vår och höst de enda årstiderna med drägligt väder. Och varje dag som går är en chans mindre till “vanlig” sommarvärme UTAN olidlig luftfuktighet.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Vi låg minsann inte och slappade hela dagen om nu någon trodde det. Jag och flickorna städade hela huset. Tvätten tvättades. Bröd bakades. Vi gjorde kålpudding till middag (och det måsta ha smakat bra då t.o.m. yngsta dottern förvånat kommenterade “THIS was good!”) och invigde J’s nya våffeljärn som han fick i födelsedagspresent för inte så länge sedan.
Personligen har jag aldrig varit särskilt vänligt inställd till “tjock-våfflor” som oundvikligen för tankarna till den ljumna, sega skollunch-varianten, som väl inte var någon hit.
Men så råkade vi under vår resa för några veckor sedan, hamna på ett ställe där de hade ett våffeljärn till förfogande vid frukosten. Ett sådant som man vänder hela järnet under gräddning för jämn fördelning av smeten. Vi kunde inte låta bli och testa förstås. För min del var det mer av tekninsk intresse än av kulinariskt behov av en tjock-våffla. Men jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad av både tekniken, men inte minst av våffel-kvaliteten. Helt okej faktiskt, och långt mer aptitligare än tjock-våfflan som jag minns den.
Så på J’s födelsedag överraskade jag med ett våffeljärn av ovannämnd karaktär. Och i helgen “testkörde” vi. Manualen innehöll en mängd mer eller mindre komplicerade recept, men jag hittade ett enkelt på nätet som vi använde istället. Och det blev finemang!
Kan också nämna att KitchenAid säljer en liknande, men svindyr, variant i Sverige nu.
EDIT: Det ar alltså INTE våffeljärnet från KitchenAid jag köpte, utan detta från Waring (mycket billigare!!)
Andra bloggar om: vår, våfflor, våffeljärn
Nästa vecka är det Spring Break. Tjejerna och J är lediga från skolan. Och i år sammanfaller lovet med St.Patrick’s Day-firandet. Bråda tider för mina Irish dancers som har två parader, ett gäng uppvisningar (eller shower som de kallas) och några lokaltv-framträmträdanden.
Dessutom har vi sverige-besök från och med idag. Pappan (och hans sambo plus dotter) kommer för att “hänga” med girlsen under två veckor.
Vi (jag och J) har därför bestämt att lämna huset till gästernas förfogande under lovet. Det blir inte minst enklare för dem att ha huset för sig själva, men så får också vi lite välbehövlig semester.
Vi tänkte åka västerut, först förbi Colorado Springs där J’s tvillingbror bor och säga Hej, för att sedan göra en loop ner till Las Vegas, Albuquerque och sedan tillbaka upp till Colorado Springs.
På vägen tänkte vi stanna till vid Arches National Park, Bryce Canyon, Hoover Dam och Grand Canyon förstås.
Mycket bilåkande blir det. Men förhoppningsvis får vi lön för mödan och hinner se en massa coolt. Och så hoppas vi att vi har vädergudarna på vår sida så att det inte är svinkallt, vilket är risken så här års.
Nedräkningen börjar….
