Thanksgiving kom och gick, och kalkonen är uppäten.
Som vanligt blev jag lika förvånad när vi kom hem dagen efter och de mest seriösa pyntarna i området redan hunnit byta ut alla höbalar och strågubbar på gräsmattan mot glittrande renar och julgranarna skymtas i fönstren. När hinner de detta? Står de med stoppur vid midnatt och skriker “kööööör” med hysterisk Paolo Roberto-stämma?
pyssel supplies
Vi behövde inte städa undan några höbalar, och pumporna har redan ekorrarna ätit upp sedan länge (blir det en vargavinter månne då ekorrarna varit glupskare än vanligt i år..?). Men trots det har vi inte kommit speciellt långt i julpyntadet.
mall, linjal och papper
Det kan ha att göra med att när jag skulle byta gardiner i ett rum till den enda par juliga gardner jag äger (anledning; amerikaner har rätt dålig smak var gäller gardiner och utbutet är därefter… Och “tack” IKEA som troligen hellre öppnar en tredje affär i Chicago än att slå upp en här 
) så kom jag på att det behövdes målas om först. När jag flyttade in i huset en massa herrans år sedan var allt (väggar och lister) gräddgult. Under åren har allt målats om, allt utom listerna i just detta rum där gardinerna skulle upp. Ja jag gjorde ett försök förra året men gav upp efter det första dörrfodret pga av protester från den då ett-åriga medhjälparen.
Nu gjorde jag slag i sak igen för att slippa genomlida en jul då gräddgulT blir väldigt uppenbart mot de vita gardinerna med silverstjärnor. Det ser ut som om det bott storrökare i kåken de senaste tjugofem åren.
mååånga hål
Att måla med en närvarande två-åring kan jag rekommendera som stresstålighetstest. Trots att jag försökte barikadera så blev det ett antal panikrusningar till badrummet för att skrubba färg från händer, fötter, kläder, hår etc…
Anledningen till att detta rum lämnats till sist är att det är extra mycket måla här. Förrutom golv, tak, fönster och dörrlister finns det två inbyggda bokhyllor, en öppen spis och två skjutdörrar som är dubbelt så vida som normala dörrar som också ska målas. Efter två dagars målning och en ond axel, har jag lyckas måla färdigt vissa delar, grundat andra och bara stirrat på resten. Bokhyllan (iaf insidan) har jag redan bestämt att göra “någon annan gång”. Resten ger jag en dag till…
färdig stjärna och byxlös kontrollant
Och under tiden jag målat har jag lyssnat på gamla Spanar-program som jag laddat ner med aldrig fick chans att lyssna på.
Då fick jag bl.a reda på att alla dessa diy-tips man får i diverse tv-program och på bloggar är till synes helt onödiga för det finns absolut ingen som någonsin skulle få för sig att göra dem ändå….. Utom jag då tydligen, så hopplöst otrendig. Och stjärnorna blev faktiskt ganska fina, så jag kanske kan säga att jag köpt dem på IKEA?
.. HURRA! Idag fyller den här trollungen hela sexton år. Hon har växt till sig en del, faktiskt.
Grattis på 16-års dagen Ebba!
Jaha, så har vi kommit till fasen sova-middag-och-vara-uppe-till-midnatt eller inte-sova-middag-och-uthärda-timmar-med-övertrött-unge. Hur man än gör blir det likväl fel. Just nu försöker jag ta beslut beroende på dagsaktiviteten. Om vi “bara” är hemma hela dagen skippar vi sovstunden, och är vi ute och ränner får hon sova en stund. Men det är vanskligt för K är svårsövd men somnar hon kan hon sova i timmar och låter sig inte väckas hur som helst. Spel med höga odds alltså!
Och ibland struntar hon i mina “regler” och gör precis som hon vill… När hon kommer och kryper upp i knäet och säger “bobo” (=boobie) då vet jag att det är kört.
I duschen denna morgon trillade duschmunstycket ner och träffade olyckligt under ena ögonbrynet. När jag ställde mig framför spegeln efteråt för att göra någon slags skadebedömning blev det direkt uppenbart hur mycket mindre påtaglig en blåtira är när man som jag även “till vardags” har mörka ringar under ögonen. Helt klart en mildrande effekt.
Dessutom har jag redan sedan innan ett ärr ungefär på samma ställe fast på andra ögonbrynet och nu besitter jag plötsligt en form av ansiktsbalans som jag annars inte har.
Och så på ett helt annat tema. Vi har en katt som kräks irriterande ofta och att torka kattspyor att ju inte direkt det fräschaste man gör. Men…! Jag är verkligen tacksam att kattspyor är relativt odörfria. Tänk om de skulle lukta människospya, då skulle det uppgraderas från suck-suck-inte-nu-igen till katastroftillstånd!
I kväll har K fått det lite Halloween-pyntat ute i sitt hus. Jag är imponerad av min prestation faktiskt! Den lilla lådan med Halloween-dekorationer har inte sett dagens ljus på säkert fem år, men idag kom J hem med några pumpor och tyckte vi i alla fall kunde karva lite i dom. Så då gjorde vi det. Och sen vet jag inte riktigt vad som flög i mig när jag passade på att hänga lite upp lite ljus också… 
Det är lustigt hur träden helt plötsligt en dag bestämmer sig att nu är det höst och pang bom ändrar färg. För en vecka sedan var det fortfarande mest grönt, men nu är det höst med råge och utan återvändo. This it it liksom, en explosion i färg och sedan bara grått, grått, grått fram till i april. Tänk om det vore möjligt att sätta i hälarna och bromsa lite…
Och är vi ute och njuter att väder och färg? Knappast. Jag fick för mig att jag skulle ta och göra något åt mina ignorerade och överväxta blommor, och det ledde i sin tur att jag började putsa fönstren och städa i största allmänhet. Och byta gardiner, till det “andra” paret, på de två fönster där vi har gardiner. Grannen stirrade förvånad över planket och undrande om jag höll på med spring cleaning. Inte för att jag någonsin sett någon annan tvätta fönster här i amerikat (med undantag för hon Hollywoodfrun då, fast hon lejde en fönsterputsarfirma till sina fem femtio fönster), men detta verkar alltså enligt definition tillhöra vårsysslorna. Vet inte varför men fönster blir verkligen skitiga här, och borde om något putsas åtminstone två gånger per år.
En av mina första kulturkrockar när vi flyttade hit i Januari 1999 handlar förresten också om just fönsterputs. Vi hade då flyttat från en lägenhet i Umeå och som sig bör stått och putsat fönster mitt i smällkalla vintern som en del i obligatoriska flyttstädningen. Och sedan är det första jag lägger märke till när vi kliver över tröskeln i vårt nya amerikanska hem var hur skitiga fönstren var. Jag tog mig an insidorna men det gjorde förstås bara marginell skillnad, och frågade sedan paret vi hyrde av (som bodde i samma hus men i lägenheten under) hur man kommer åt utsidan på dessa double hung windows (sådana man skjuter upp fär att öppna). Jag möttes av total misstro, som om de inte kunde förstå hur någon ens kunde komma på tanken att putsa fönster, och på utsidan dessutom (och det var i alla fall nästan vår så det kunde defintivt ha fallit inom ramen för spring cleaning). Och jag fick ett tveksamt Ehhhh… well, you could use a ladder maybe…? till svar och insåg att rena fönster inte är av lika hög prioritet här som i gamla Svedala.
Vi har även där jag bor nu double hung windows pga av att området är “K-märkt” och det är därför inte tillåtet att ha något annat. Alla, utom ett, är numer utbytta till mer moderna versioner och kan fällas in för att man ska komma åt att göra rent även på utsidan. Men som sagt ETT är gammalt och har dessutom ett så kallat storm window monterat på utsidan så detta fönster är helt omöjligt att tvätta, även om man skulle dra fram en stege och stå och vingla på utsidan. Omöjligt! Lyckligtvis vätter det rakt mot grannens husvägg en och en halv meter bort, men fortfarande en skamfläck i min husmoderliga själ.
Och så är det det här med städning och en närvarande tvååring. Maj gad, den här ungen har verkligen oanad kapacitet att skapa ett oigenkännligt kaos på minimal tid så fort man vänder ryggen till.
Men så fick jag emellertid en snilleblixt när jag skulle städa badrummet. En superb plan som skulle råda bot på mitt “problem” tänkte jag. Och så tappade jag upp badvatten till K så hon kunde bada under tiden. Perfekt! Där sitter hon förhoppningsvis nöjd, road och inhängnad(!) medan jag får en skinande rent badrum utan att samtidigt lida nederlag i en annan del av huset. Det var en jättebra ide ända tills jag flyttade fram toa-borsten från gömstället bakom toan inom räckhåll för små nypor…. Jag besparar er detaljerna, but it wasn’t pretty.
Först ägnades förmiddagen åt städning…
… sedan damp posten ner.
Det är långhelg i USA. Labor Day och officiella starten på hösten.
Vår helg började knaggligt med dålig timing, datorbekymmer, jobbiga grannungar och rännilar av svett. Sedan på lördagseftermiddagen kom så åskan och inom en timme sjönk temperaturen nästan tjugo grader. Då kändes allting bättre!
Tänk att det är sååå härligt att kunna öppna fönster och dörrar och låta vinden dra igenom huset. Tänk att få vakna i ett kyligt sovrum och kunna ligga kvar och kura ett tag under täcket. Tänk att kunna sätta på sig kläder utan att man tio minuter senare ser ut som man precis kört värsta workouten. Det är livskvalitet det!
Men jag måste få uppehålla mig lite vid våra datorproblem. Det är verkligen fascinerande. För tio år sedan satt jag och svor åt det helt ologiska och överkomplicerade Windows. Alla sa då “men skaffa Mac!”. Nu tio år senare sitter jag här med en Mac och det är mer ologiskt frustrerande och komplicerat än någonsin.
För ett tag sedan tog vi itu med en issue vi haft en längre tid med min foto-dator (den jag redigerar bilder med). Hårddisken var helt full och jag kunde bara ha en bild öppen åt gången i Photoshop och varje gång när jag skulle spara fick jag samma varning om att hårddisken inte hade minne nog (fast den sparade ändå…).
Vi har en extern hårddisk kopplad till datorn och allt sparas där och jag har så gott som flyttat över allt från datorns hd till den externa i hopp om att detta skulle fria upp lite utrymme. Men det verkade inte spela någon roll hur mycket jag “städade bort”, problemet kvarstod.
Inte förrän vi gjorde en totalrensning och började från början igen kom vi på att det var ett av J’s musikprogram som var problemet och som fyllde hårddisken. :censored: J använder aldrig denna dator så det var ju typskt att det var ett av hans program som ställde till det. J tyckte sedan att vi nu kunde passa på att installera det nyaste operativsystemet när vi ändå höll på. Jag var tveksam men lät honom hållas…
Sen var allt frid och fröjd tills i lördags när jag hade tänkt mig installera ett program på denna dator. Men se det gick i-c-k-e! Tydligen har Apple börjat bestämma vad man kan installera på sin dator och nu ska alla program köpas via dem i the app store. Och mycket riktigt gick det alldeles utmärkt att installera på en annan dator med det äldre os:et.
Ja, ja säger J, men då nergraderar vi bara det gamla igen. Men se det gick i-c-k-e! För vid installationen skrevs det tydligen in någon kod på hårddisken som gör att man inte kan gå tillbaka till det äldre utan att ta en onödligt lång och krånglig omväg. :grr:
Jag vet inte många timmar vi lagt ner på detta hittills, men det är många! Och när vi äntligen fick igång datorn igen visar det sig att hela Adobe suiten (Photoshop, Bridge och Illustrator m.fl) inte fungerar längre. Så nu måste vi ominstallera den också, vi måste bara hitta kopian vi har liggandes någonstans. För man kan inte heller ladda ner CS4 från Adobe längre, där säljer de bara CS5 numera…
Var bara tvungen att göra en baddräkt till. Tyckte det kunde vara kul med en enklare variant med mindre solskydd för inomhus också. 1920-tals inspirerad modell, utan ärmar och blixtlås men fortfarande med lite ben. Erbjöd att göra en till J ocksa, men han avböjde… Now what’s up with that??
Det är lätt att ibland bli enormt hemmakritisk. Man går runt och tänker att det skulle vara mycket bättre att bo i ett annat hus och på en annan, mycket mysigare gata (och i jämförelse så är det mesta mysigare). Att kunna gå runt och insupa atmosfären i en annan neighborhood och dra iväg till den perfekta lekplatsen någon annanstans.
Det är lätt att man glömmer bort vad man faktiskt har och att det säkert skulle fattas en om det helt plötsligt inte fanns där.
Då är det bra att veta att det finns de som står där och tittar på just vårt kvarter och tänker just som så att här skulle man bo…
I New York Magazine Travel-delen läser jag artikeln om Saint Louis och där på sidan fem dyker det upp bekanta vyer. Take a day off from sitting and swilling beer to walk around two of the city’s greenest neighborhoods, skriver de om MIN neighborhood.
Då blir jag lite stolt och tänker efter…. Jo visst är det så!
I helgen gick vi t.ex till parken alldeles nära där Festival Of Nations gick av stapeln. Jag köpte byxor från någonstans i sydamerika. Det gör jag varje år. Jag har ganska många nu, men de är luftiga och bekväma så här till sommarvardags.
Och i onsdags promenerade K och jag iväg till Botanical Garden. Det är gratis inträde två dagar i veckan och de har en specialdel för barn. Nu när skolorna är igång är det ganska glest med besökare. I onsdags när det dessutom var rätt varmt hade vi hela barndelen för oss själva ett tag.
Så ja, vi har det rätt bra här vår neighborhood. Och nu ska vi ta en tur lekparken tror jag bestämt…
kommentarer